Vallastaden 2017, Bo- och Samhällsexpo

Vallastaden 2017

Som de flesta andra har jag länge varit nyfiken på Vallastaden i Linköping. Den helt nya stadsdel, i närheten av universitetet, där det på kort tid har byggts 1000 nya bostäder.

Målsättningen, med hjälp av en detaljplan framtagen av OkiDoki Arkitekter, har varit att skapa ett område med stor variation. Det uppnådde man genom att dela upp marken i små tomter med fasta priser. Köparna tävlade sedan om dessa på helt andra villkor än vem som kunde betala mest. Till exempel ökade man sina chanser genom att jobba med en mindre väletablerad arkitekt, ha låg månadshyra eller bygga passivhus. Resultatet blev ett område som bitvis präglas av extremt stor variation.

Variationen består både i att radhus, parhus, flerbostadshus och villor står bredvid varandra på ett till synes slumpartat vis. Men också av en stor bredd vad gäller estetiska uttryck.

Det mänskliga mötet

En viktig del i OkiDokis detaljplan är tanken om det mänskliga mötet. Att med arkitektur och stadsplanering underlätta och uppmuntra människans inneboende behov av interaktion och samvaro. Detta gör man bland annat genom så kallade Felleshus. Det är mötesplatser inbyggda i stora växthus som låter människor mötas i ett öppet rum med varmt klimat året runt.

Jag tycker att Vallastaden är intressant ur flera synvinklar. Till exempel det sätt på vilket man premierar innovation och nytänkande genom att ge möjlighet för fler små aktörer och mindre etablerade arkitekter att vara med. Det är berömvärt och jag tror att det är bra för byggandets och arkitekturens utveckling i Sverige. Att låta mångfalden vara en positiv kraft även inom samhällsbyggandet är något som många städer borde ta efter.

Jag hade bara möjlighet att besöka Vallastaden en timme på väg någon annanstans. Därför hann jag inte gå in i någon av visningslägenheterna utan ägnade den lilla tid jag hade åt att promenera runt i området. Jag hittade många vackra och tilltalande byggnader. Just nu känns trä som det mest intressanta materialvalet när det gäller flerbostadshus, men personligen blir jag också alltid lite kär när jag ser en riktigt vacker betongfasad. Allra bäst tycker jag om när man kombinerar den strama betongen med ett levande trämaterial.

Särskilt förtjust blev jag i hur man har jobbat med innergårdar och små gångar och vägar som leder in bland husen. Precis som Felleshusen känns det utformat för det mänskliga mötet, och ger en slags bykänsla som jag tycker hemskt mycket om.

 Vallastaden 2017

Uppföljning?

Sammanfattningsvis tycker jag att Vallastaden är ett lyckat projekt på många sätt. Man verkar ha lyckats med det man föresatt sig, och på det stora hela är det ett vackert område fullt av god arkitektur. Det jag hoppas på nu är att någon av de svenska arkitekturtidsskrifterna tar sig tid och följer upp Vallastaden om några år. Hur blev det med det mänskliga mötet? Använder de boende Felleshusen, eller möts i Broparken på sommarhalvåret? Trivs radhusägarna med närheten till de högre flerbostadshusen och stadskänslan som man kanske inte vanligtvis förknippar med ett radhusboende? Det finns många frågor som inte kan få svar förrän de människor som området är byggt för har flyttat in och fått lite tid på sig att rota sig. Men känslan jag tog med mig från mitt besök är att det kommer bli en bra plats att bo, leva och mötas på.