3D-printa byggnader och byggkomponenter – en lösning på både bostadsbrist och humanitära katastrofer?

Samtidigt som jordens befolkning aldrig har haft det bättre, med en minskning av den relativa fattigdomen med 75% sedan 1990, kraftigt minskad barnadödlighet och utrotandet av dödliga sjukdomar, står vi också inför en hel del utmaningar. Ingen kan ha undgått den flyktingkatastrof som pågår och som vi inte har sett motsvarigheten till sedan andra världskriget. Man räknar med att ca 60 miljoner människor befinner sig på flykt. Det stora flertalet av dem i stora provisoriska flyktingläger. Många varnar också för de många klimatflyktingar som vår oförmåga att minska klimatutsläppen kommer ge upphov till förr eller senare. Kan tekniken med 3D-printing vara något som skulle kunna användas för att snabbt, billigt och miljövänligt med hjälp av lokala material bygga upp mer humana flyktingläger för stora mängder flyktingar?

I Sverige har vi bostadsbrist. Det kan inte heller ha undgått någon. I åldrarna 20-27 år saknar så många som hälften en egen bostad idag. Så här har det varit en tid nu, och det verkar inte vara ett enkelt problem att lösa. De stora grupper av asylsökande som nu kommer till Sverige ökar förstås behovet av nya bostäder ytterligare. Kan 3D-printade bostäder vara lösningen på den svenska bostadsbristen?

Än så länge finns det få aktörer på marknaden som använder sig av 3D-printing för bostadsbyggande. Sticker ut gör kinesiska WinSun som bland annat har byggt ett 5 våningar högt bostadshus och en stor privatvilla genom att använda 3D-printing. WinSuns grundare Ma Yihe säger att de sparar 80% av kostnaderna för arbetskraft, 60% av materialen och 70% av tiden genom att använda 3D-printade byggelement. Materialet som används består av natursten som har renats och kombinerats med fiber, cement och spillmaterial. (Arkitekten, nr 8, sep 2015.) Hittills har WinSun printat ut elementen i sin fabrik och sedan transporterat dem till bygget, men i juni i år tillkännagavs att de ska bygga en kontorsbyggnad i Dubai med en stor 3D-printer på plats. Både ytterväggar, innerväggar och interiör ska vara 3D-printade. Läs mer här.

Dr Behrokh Khoshnevis, professor vid Viterbi School of Engineering i Kalifornien är en av pionjärerna inom 3D-printing. Han är chef för företaget Contour Crafting som håller på att utveckla en 3D-skrivare anpassad för husbyggnation som de hoppas ska vara klar för försäljning inom två år. Han ser många fördelar med 3D-printing som byggmetod, och lyfter särskilt möjligheterna att använda det för snabb och billig återuppbyggnad vid katastrofsituationer. Bland annat har han genomfört en studie på återuppbyggnaden av New Orleans och kan konstatera att med 3D-printing hade den kunnat genomföras på ett mycket snabbare sätt till betydligt lägre kostnad. Han är dock frustrerad över de många formella hinder som finns i form av bestämmelser och tillstånd, något som verkar vara ett mindre problem i till exempel Kina. (Arkitekten, nr 8, sep 2015.)

I Sverige verkar inte så mycket hända på området än, men Belatchew Arkitekters studio, Belatchew Labs, presenterade i december förra året en visionär idé som de har döpt till SwimCity. Det är ett förslag för att lösa bostadsbristen för framförallt studenter och unga vuxna. Idén är att bygga flexibla bostäder på vatten med hjälp av 3D-printing och göra byggandet både ekonomiskt och ekologiskt hållbart genom att använda sig av återvunnet byggavfall som man skapar ny printbar betong av. Ett mycket intressant och innovativt förslag som potentiellt skulle kunna vara en del i att lösa bostadsbristen för unga. Läs mer här

 Belatchew-SwimCity-pier-1000

Så vad ska man då tro om det här med 3D-printing? Är det framtiden för byggbranschen? Och om det är det, vad innebär det för arbetsmarknaden om behovet av arbetskraft är så litet som 20% av vad det är vid traditionellt byggande?

Det finns många frågor och än så länge ganska få svar, och som med all utveckling kommer det nog visa sig vad konsekvenserna blir tids nog. Frågan är också hur mycket utvecklingen kommer försenas av den byråkratiska processen? Kan lagar och regler hänga med, eller kommer det vara det som blir den stora stoppklossen?

För oss som dörrtillverkare kanske detta på sikt kan vara en nyckel i att bli än mer flexibla i vad vi kan erbjuda för produkter. Särskilt intressant tror jag att det är när det gäller att bredda möjligheterna till ”custom made” design av dörrar. Designmöjligheterna är redan idag många när det gäller dörrar, men självklart är det så att det traditionella produktionssättet ger en hel del begränsningar.

Framförallt när det gäller oklassade produkter kan jag se stora möjligheter med 3D-printing. Klassade dörrar däremot är en ganska komplicerad historia vilket ofta gör dem mindre flexibla, särskilt med tanke på typgodkännanden (eller så småningom CE-märkning). Personligen är jag dock ett stort fan av utveckling, och tror inte att det på något sätt skulle vara omöjligt att även 3D-printa klassade produkter i framtiden. Eller så uppfinner någon en ännu bättre metod. Det är det som är det fina, ingen vet var utvecklingen kommer ta oss i framtiden.

Hur känner ni för det här med 3D-printing av byggnader? Är det framtiden, eller bara en övergående fluga? Finns det en rädsla för att det snarare ska begränsa det estetiska uttrycket istället för att bidra till större flexibilitet?